Linnéa Mylläri

Skrivabstinens - 4 månader med Nemo
Fick en sådan himla skrivlust så för de två personer som faktiskt fortfarande tittar in på min blogg trots att jag inte bloggat sedan jag vet inte när här kommer lite läsning!
 
Det är nu den 5 december vilket betyder att jag om två dagar haft Nemo i 4 månader! Känns som att jag haft honom i en evighet. Fyra månader är nästan ingenting... Jag har verkligen känslan av att jag haft honom jättelänge, men det är nog för att vi hunnit med så mycket. Vi har varit på totalt två fälttävlan, två hopptävlingar och två pay'n jumper och en jäkla massa hoppträningar. 
 
I tisdags på hoppträningen pratade jag och Erik om hur Nemo har utvecklas, jag ser inte någon större skillnad men jag känner att jag inte behöver hjälpa honom lika mycket i ridningen. Men Erik ser en tydlig utveckling och han tycker att det har gått fort. Jag hoppas det är bra så att det inte går för fort för jag vet att det kan få bakslag om det går för fort. Men Nemo är för stunden helt fantastisk, hoppträningen i tisdags var inge särskilt speciell men gud vilken känsla jag hade! Vi hoppade i slutet en bana runt metern (vilket jag nu anser vara "lågt" eftersom jag fått hoppa ännu lite större hinder vecka efter vekca) och allt bara stämde, galoppen var helt otrolig, vi kom rätt på alla hinder, han hoppade genom hela kroppen så jag kände verkligen hur mycket han hoppade upp sig med ryggen och jag var i full balans! När Nemo tidigare hoppat så bra har jag flygit som en liten vante (den känslan jag haft i all fall) varav det har blivit orytmiskt för att Nemo dragit iväg efterhinderna och blivit stark för att jag inte kunde hålla min egen balans och position. 
 
Nemo är verkligen jättekänslig men i tisdags stämde allt! Jag tog i lagom mycket för att få fram så mycket energi från Nemo som jag ville. Så nu efter fyra månader har jag förhoppningsvis äntligen kommit underfund med hur mycket/lite jag får använda mina hjälper och kanske till och med fattat att jag är starkare än vad jag tror i mina ben. 7 år av brottning (när jag var liten) och 11,5 år av ridning har nog satt sina spår i benen!