Oj vilken besvikelse första tävlingen blev... Jag var så taggad och det kändes verkligen jättebra, jag hade rätt inställning och var så sugen på att verkligen göra allt för att få en bra placering. Det kanske låter lite konstigt att jag var det just nu, som att det är något som inte tas förgivet, att en aktiv tävlingsperson kämpar in i det sista för att vinna. Den känslan som jag hade i fredags och lördags har jag inte haft innan, jag är inte så stark mentalt har jag nu insett (när det handlar om tävling). Jag är en tävlingsmänniska och det värsta jag vet är att förlora men jag brukar inte komma sist på tävlingar i fält så jag brukar inte förlora vilket då har gjort (eller jag antar att det är därför) att jag inte kämpar för att vinna. Jag har under tidigare säsonger nöjt mig med en inte så bra dressyr, hyfsad hoppning och en fantastisk terräng men i helgen ville jag ha fantastiska rundor i alla moment!
Det började bra med att vi red ihop vårat personbästa i H100 klassens dressyr på 56 straff (62%) vilket från förra säsongens dressyr är en sjukt stor förbättring. Jag kände att jag verkligen gjorde allt i min makt för en bra ritt och det blev bra, hade ett par missar i galoppen där Nemo inte riktigt orkade och jag var för långsam med att stötta honom men allt annat var riktigt bra! Men sen kom hoppningen... Det fanns ingenting kvar i Nemo, han älskar att hoppa så han gör det utan att det ser förjävligt ut men hans framben har inte kraften till att vika in så 6st bommar ramlar ner... Han var i alla bommar så jag är nästan förvånad att inte fler rasade. Jag blev så beskivken, jag försökte verkligen få honom att lyfta på tassarna men det gick inte, det fanns noll energi men eftersom att han älskar att hoppa så försöker han ändå min finaste Nemo.
Eftersom att vi nu fick 24 fel i hoppningen så fick vi inte gå ut i terrängen eftersom att hoppningen egentligen är en koll om hästen kan klara av terrängen, klarar man inte hoppningen så är det väldigt liten chans att man klarar terrängen. Så det är en säkerhetsregel inom fälttävlan att om man överskrider 16 hinderfel i hoppningen så får man inte gå ut på terrängen. Jag tror dock inte att det hade varit några större problem för oss i terrängen då det hade varit ungefär 7h mellan hoppning och terräng så vi hade nog hunnit ladda batterierna en del och Nemo ÄLSKAR terrängen så han hade sprungit och hoppat utan problem. Men regler är regler och jag såg ingen anledning till att bråka med överdomaren om det, någon nämnde att jag kunde gå ut utom tävlan men det kändes inte som att det kommer göra något bra för oss i längden. Jag vet att Nemo kan och detta var en uppvärmnings tävling så vi åkte hem och analyserar vad som kunde orsaka denna energibrist och lägga upp en plan inför nästa tävling så att detta inte upprepar sig.
Det är självklart riktigt tråkigt att inte få göra det roliga och vårt glänsa moment, jag är riktigt besviken för detta är helt på grund av att jag inte konditionstränat honom som jag gjort tidigare år. Jag tänker faktiskt skylla på Skåne som inte har haft någon snö och att gården här har ridhus. Jag har inte ridit ut och galoppat i snön vilket är något jag alltid gör många gånger i veckan hemma på vintern. Men pågrund av ridhuset har jag förbättrat min dressyr så det finns många saker man måste väga in i sin analys för att hitta balansen som gör att det ena blir bättre men inte på bekostnad av något annat.
0 kommentar(er)
