Hoppträningen idag vet jag inte riktigt hur den gick, eller asså jag menar jag vet inte riktigt vad tyckte om hur det gick. Jag red bra, tänkte på det här med engagemanget men det kändes som att det var nått som fattades. Nemo kändes lite av och på men vad jag förstod så syntes det inte, men det kändes. Han blir lätt lite tom om jag håller för mycket (och för mycket är inte mycket) men samtidigt blir han väldigt känslig för skänkeln, lite de jag var inne på, på inlägget om dressyrträningen. Så det som händer när jag lägger till skänkeln mera bestämt är katapult, jag mäktar inte riktigt med hans bakben i de lägena. Så från att gå till att knappt ha något stöd i handen till att nästan ha dragkamp är lite jobbigt för det påverkar rytmen och bommar flyger.
Denna känsla är minimal för Erik tyckte inte att det syntes så jag kanske har blivit lite bortskämd de senaste två träningarna. Det som är skönt är ändå att det kommer upp på träning så man kan prata om känslan när den är färsk med tränaren. Tror jag fick lite flashbacks från när jag hoppade Spirit för med honom hade jag sällan stödet i handen när jag red mot hindret och det resulterade i att han oftast stannade och tanken på att Nemo skulle börja stanna får min mage att vrida sig. Jag hoppas att det bara var en engångshändelse, lite träningsvärk från gårdagen som gjorde att det blev såhär, eller att vi snabbt kan hitta en lösning. Kanske byta bett?
Imorgon står det uteritt på schemat och jag ska låna Lacoste så jag och Jessica ska ta en tur tillsammans med pojkarna. Det var ett tag sedan jag red iväg en längre bit och det är nog saknat i både kropp och själ hos häst och människa!
0 kommentar(er)
