Min längtan till terrängen och tävlingsbanan är så sjukt stor just nu! Kan ni förstå känslan av att i tre veckors tid varit omringad av terränghinder och fina hästar och då inte fått hoppa? Det kliade inte bara i mina fingar utan i hela kroppen, jag ville verligen hoppa men jag förstår också varför jag inte fick. Jag är jätteglad över att jag ens fick hoppa vanliga rivbara hinder. Men om en vecka så är det äntligen dags! Nemo känns jättefin och i bra form, vi körde lite konditionsträning igår 3x5 minuter och första två var han pigg och fräsh men sista 5 var mjölksyran kraftig men Nemo kämpade på riktigt bra. Det är så häftigt hur han reagerar när jag börjar prata med honom, jag är inte en sådan person som låter speciellt mycket när jag rider för jag är så himla koncenterad på att rida, men när det var 1 minut kvar på de sista 5 så ville jag att han skulle ta i in i det sista så jag började heja på honom och hela han växte och tog i med allt han hade kvar. Vilken fantastik häst jag har!
Nästa söndag åker vi då till Örebro på en H90, hoppas på en liten revansch då det inte gick jättebra förra gången vi var där, hade visserligen bara haft honom i 5 veckor då så lite bättre lär det ju gå nu när jag haft honom i 9 månader.
0 kommentar(er)
